Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan om jag inte ska passa på att studera nu när jag ändå inte har något särskilt att göra? Lika många gånger har jag fått förklara att ersättningen man får som arbetslös är en omställningsförsäkring som upphör om man börjar studera, eftersom man då inte är tillgänglig för arbetsmarknaden längre. Då möts jag endera av ett myndigt svar om att jag minsann borde ta ansvar för min egen situation, i stället för att lita på att Staten ska fixa allt. Eller helt enkelt en uppgiven och förstående suck.

Ponera att de som står för svar ett har rätt. Finansieringen av studierna blir ändå ett effektivt hinder, då jag vid mina dryga femtio år inte lär få några studiemedel. Även om jag skulle låna av de pengar som en dag kommer att bli mina (ett sjusiffrigt arv väntar i framtiden) så kvarstår faktum: Om jag avbryter mina nuvarande aktiviteter så är jag hänvisad till försörjningsstöd efter avslutade studier, om jag inte då har ett arbete. Då frågar vän av ordning om man inte måste våga något ibland. Visst, hade jag varit yngre hade jag kanske gjort det, men nu har jag inte råd att riskera att spela bort närmare tretusen kronor i månaden.

Jag höll på att glömma att det finns ett tredje svar: ”Kan du inte åtminstone få gå en kurs, det fick NN?”. Mina försök att få någon hjälp till omskolning eller yrkesinriktad praktik har alla stupat på att mina handläggare har tyckt att jag har haft för bra bakgrund ändå. Sista försöket var när min andre coach hade ordnat en praktikplats, som egentligen var en obetald provanställning, och jag inte fick börja eftersom den inte hade varit avslutad innan jag skulle in i Fas 3…
Att NN fick gå en kurs berodde på att det var en del i uppgörelsen med hennes arbetsgivare när hon skulle köpas ut från sin tjänst.

#Utbildningar

#Arbetslöshet

Läs Ingvar Perssons utmärkta ledare så förstår ni rubriken:

I USA och Europa pratas det nu om en återindustrialisering. Samtidigt har vi i Sverige en statsminister som lättvindigt talar om industrin som ”basically gone”, en näringsminister som betraktar sänkta krogpriser som sin viktigaste uppgift och en finansminister som tycker att näringslivet – eller i alla fall Svenskt Näringsliv – är ett särintresse.

Industrin är själva motorn i samhällsmaskinen. Andra näringsgrenar och offentliga verksamheter flyttar bara runt pengarna i systemet, även om dessa också behövs för att hjulen ska snurra – industrin tillför pengar. Att finansministrar kan ha teorier långt bortom verkligheten är bakligt, men naturligt. Att regimen Reinfeldt har haft två näringsministrar utan intresse och kunskaper om industrin är skamligt.

Det borde vara så dyrt att flytta ut företag som går med vinst att man tänker efter mer än en gång. Snacket om höga löner inom industrin håller inte – i andra vågskålen ligger det faktum att svenska arbetare har bra utbildning och är lojala. Om någon har missat det så är strejker mycket ovanliga i Sverige. Dessutom är långa transporter förkastliga i miljöhänseende om det går att tillverka nära konsumenterna.

#Näringspolitik
#Utflyttning

Åttio procent kan man klara sig bra på, så länge det verkligen är åttio procent. För de som tjänar mer än 18700 kronor i månaden är det åttio procent av detta belopp som gäller, om du inte har en extra inkomstförsäkring som täcker resten i ett antal dagar. Ovanpå detta kommer straffskatten på arbetslöshet som på regeringens språk kallas jobbskatteavdrag.

För mig personligen innebär detta att jag måste klara mig på cirka sextio procent av min tidigare nettolön. Det räcker till livets nödtorft så länge inget inträffar som faller utanför ramarna. Ett oväntat tandläkarbesök eller en bilreparation kan rubba budgeten i flera månader. Och om ni undrar, jag bor i en del av Sverige där tillgång till bil är en nödvändighet om man ens ska söka jobb.

#Arbetslöshet

#Jobbskatteavdrag

Ett påstående som jag inte har råkat för själv, men som drabbat många andra. I regel yttras det av äldre personer som lever i tron att det finns arbete åt alla som vill ha ett. En annan kategori som inte är åldersbunden är de som har en övertro på spontanansökningar (N.N var hos Förenade Plåt och presenterade sig och han fick jobb!).

Jobb att välja och vraka bland har det väl inte funnits sedan sjuttiotalet och spontanansökningar har få företag tid att behandla.

Sjölva frågan besvärar mig eftersom den antyder att det finns de som är för lata för att söka jobb och hellre sitter ned och låter ersättningen rulla in utan någon motprestation. Detta är mycket ovanligt, för även om det går att överleva på a-kassan går det i längden inte att leva på den.

#råd till arbetslösa

Nu när jag har lagt grunden till den här bloggen går jag in i en ny och spännande fas. När en rubrik är skriven inom citattecken innebär det att den är ett påstående eller en fråga som vi som arbetslösa får höra och som jag bemöter.

Bara för att vara tydlig: Jag anser inte att ”någon annan” ska göra allt för att få ordning på arbetsmarknaden. Om någon vecka eller så kommer min syn på vad olika parter kan göra, främst de som är valda att styra Sverige.

#arbetslöshet

#regering

#riksdag