Jag är sextiotalist och tillhör sannolikt en av de sista generationerna som kunde få ett riktigt bra arbete med möjligheter att avancera baserat endast på en gymnasieutbildning. I drygt trettio år har jag arbetat inom den tillverkande industrin i olika befattningar, och alltid efter devisen ”gör din plikt och kräv din rätt”.

Arbetsplatserna har varierat från de stora och kända exportföretagen, till små bysmedjor. På min senaste arbetsplats blev jag chef över tjugo anställda utan att det riktigt var meningen, trivdes med det och åstadkom ett mycket gott resultat. Arbetsdagarna var längre än de flesta egenföretagare kan drömma om.

Livet lekte, ägarna log i Dagens Industri, och jag var beredd att ta nästa kliv. Då kom den stora smällen, vår viktigaste kund miste en av sina kunder, VD avgick och med honom fick hela produktionsorganisationen gå.

Den gråtande ägaren bedyrade på ett stormöte att alla som ville jobba hårt fick fortsätta och resten skulle få sluta på goda villkor. Det erbjudandet gällde i huvudsak ett gäng ja-sägare och jag fick sluta med ett rekordstort avgångsvederlag i relation till anställningstiden.

Namnet på den här bloggen ser kanske konstigt ut, men jag har en bra förklaring: Jag tillhör en kategori av människor som inte finns; de som trots bra utbildning och dito meriter, referenser, och vilja och kunskaper att arbeta med i stort sett vad som helst står utanför arbetsmarknaden utan att hitta en naturlig väg in igen.

Egentligen gillar jag inte att skriva anonymt, men väljer att göra det ändå för att inte förvärra situationen för mig själv och de som står mig nära. Jag kommer därför att utelämna namn och tänja lite på geografiska begrepp.

Faktamässigt kommer allt dock att vara sanningen såsom jag ser den.

Några rubriker de för de inledande inläggen:

• Min bakgrund
• Första tiden som arbetslös
• Jobb och utvecklingsgarantin, fas 1
• Jobb och utvecklingsgarantin, fas 2
• Jobb och utvecklingsgarantin, fas 3
• Kontakter med AF
• Alla dessa coacher
• Frågor, påståenden och svar (”Det finns jobb om man vill jobba”, ”Varför söker du inga vanliga jobb”, ett inlägg för varje påstående eller fråga)
• Tips till olycksbröder- och systrar
• Orsaker och verkan